Simulering av TNT-läckage i havsmiljö

Efter andra världskriget användes dumpning som en snabb och enkel metod för att bli av med omodern, överbliven och opålitlig ammunition. Dumpning i svenska vatten genomfördes mellan 1940 och 1968 främst i insjöar men också i havsområden och nedlagda gruvhål. Försvarsmakten utreder (i samarbete med Naturvårdsverket /Nv)) de säkerhetsmässiga och ekologiska frågeställningarna kring den åldrade ammunitionen. Trotyl eller trinitrotoluen (TNT) klassas som ett miljöfarligt ämne och är en huvudkomponent i ammunitionsdumpningarna. Genomförda undersökningar har visat att endast ett begränsat utläckage av TNT i insjöar kommer att ske, eftersom TNT snabbt omvandlas till metaboliter och adsorberas hårt till sedimentetn. Skillnaderna mellan förhållanden i sjö och hav är dock stora. Bland annat är korrosionen avsevärt högre i havet, vilket medför att läkcage av explosivämnen kan förväntas ske betydligt tidigare i havsvatten än i sjö och gruvmiljö. Därför har FOI, på uppdrag av Försvarsmakten (FM), genomfört simulering av TNT-läckage i havsmiljö. Undersökningen redovisas i föreliggande rapport. Sediment och vatten från tre olika havsdumpningsmiljöer användes. Från Östersjön valdes en provplats med syrerik botten och en med syrefattig botten, Möja respektive Fårö. Västerhavet representerades av prov från en syrerik botten, Stora Pölsan. Resultaten från denna studie visade på att en snabb omvandling av TNT till metaboliter även sker i havsvatten. Metaboliterna adsorberades hårt till de olika sedimenten i studien, men en avsevärt mindre mängd adsorberades till sedimentetn under syrefria förhållanden. Vattenlösliga metaboliter härrörande från TNT bildades under syrefria förhållanden och långtidsutlakningen av TNT-metaboliter var i samtliga fall mindre än 10 % av den totala sedimentinbundna mängden.