Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv - en förnyad bedömning 2002

På uppdrag av Försvarsberedningen beskrivs och bedöms den ryska militära förmågan i ett tioårsperspektiv. Studien utgår, liksom de två tidigare studier som gjordes 1998 och 2000, från hypotesen att den militära förmågan styrs av det ryska samhällets utveckling. Därför behandlas krigsmakten, NBC-frågor, militär FoU och militärindustrin tillsammans med sektorer som inverkar på denna förmåga: rysk demokratiutveckling, inrikes- och utrikes- politik, civilmilitära relationer och ekonomi. Studiens slutsatser appliceras i ett avslutande kapitel på två utvecklings- exempel som avser att illustrera spännvidden över tänkbara utfall. Dels beskrivs en övervägande positiv utveckling med fördjupad demokrati och god ekonomisk utveckling, dels tecknas en mörkare utveckling där Ryssland isolerar sig och landet går i en mer auktoritär riktning. Sedan år 2000 ger svag demokratiutveckling och korruption tillsammans med centralisering och ökat inflytande för såkerhetsorganen skäl till oro. Samtidigt finns även positiva tendenser. Putin har övervunnit flera låsningar som rysk inrikespolitik brottades med under Jeltsin. Hans politiska ställning är fortsatt stark. Utrikespolitiken har orienterats mot USA och Europa - om än med ambitionen att bevara ett starkt ryskt inflytande inom OSS-sfären. Den ekonomiska utvecklingen i stort har varit relativt gynnsam. Den militära budgeten har vuxit betydligt. Detta behöver dock inte innebära en omedelbar höjning av den militära förmågan. Krigsmakten har fortsatt betydande problem - såväl personella som materiella. Militärreformen har fått en ny start och i ett tioårsperspektiv kan man sannolikt skapa en mindre men effektivare, modern krigsmakt.