Beräkningar för vinkelstörningar av robotar

Crosseye-störning är en metod för att på elektronisk väg leda en robot förbi sitt mål. Två antenner ombord på ett fartyg eller flygplan skapar ett skenmål som leder radarmålsökaren vid sidan om målet. Skenmålet uppstår genom att två nästan lika starka kopior av den använda radarsignalen sänds tillbaka i motfas. Metoden är känsligt för små fel i amplitud och fas och kan därför påverkas av spridning från omgivande terräng, i synnerhet reflexer från vattenytor. Inom projektet har tidigare visats att inverkan av spridning kan elimineras om crosseye-systemet i alla delar är reciprokt. I denna rapport analyseras i kvantitativa termer hur noga detta villkor måste vara uppfyllt för att crosseye störning ska fungera. Valet av konstruktion analyseras med tanke på att de valda parametrarna bör ge den minsta avböjning som är tillräcklig för att skydda plattformen. Denna konstruktion jämförs i sin tur med förslag som tidigare redovisas i litteraturen. Inverkan av spridning kan uppskattas genom att tillämpa reciprocitets-principen på en idealiserad monopulsantenn i en målsökare riktad mot ett crosseye-system. Det visar sig möjligt att konstruera ett crosseye-system som enbart utnyttjar halvledarförstärkare och antenner med måttlig antennvinst.