Ryssland, En suverän demokrati? En studie om folkstyre och statsmakt i förfall.

Författare: Vilhelm Konnander
Ort: Stockholm
Sidor: 95
Utgivningsår: 2008
Publiceringsdatum: 2008-05-05
Rapportnummer: FOI-R--2501--SE
Nyckelord: Ryssland, demokrati, konstitution, rättstatlighet, lagstiftning, pressfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet, korruption, styrbarhet, kontroll, maktutövning, stabilitet, utveckling, valsystem, Vladimir Putin, Dmitrij Medvedev, Vladislav Surkov
Keywords: Russia, democracy, constitution, rule of law, legislation, freedom, press, speech, assembly, corruption, governance, control, power, stability, development, elections, Vladimir Putin, Dmitrij Medvedev, Vladislav Surkov
Sammanfattning: Suverän demokrati utgör ideologisk och politisk grundval för elitkonsensus i det samtida Ryssland. Suverän demokrati utgår ifrån att suveränitet logiskt sett föregår demokrati. Suveränitet, i termer av statlig förmåga eller funktion, betraktas som en förutsättning för demokrati. För att demokrati ska utvecklas måste den konstitutionella ordningen upprätthållas. Enligt den ryska konstitutionen är presidenten garant för den konstitutionella ordningen. Det är presidentens - suveränens - prerogativ att besluta om undantaget i hans förpliktelse att garantera den konstitutionella ordningen. Det politiska systemets konstitution och funktion är grundläggande för rysk syn på demokrati och demokratisering. Med iakttagande av dessa premisser, tar studien utgångspunkt i begreppen konstitutionalitet och funktionalitet - det vill säga statlig förmåga i termer av suveränitet - som grundläggande förutsättningar för demokrati och analyserar följaktligen resultaten av den ryska suveräna demokratins politik. Den åskådliggör hur undantagets princip har tillämpats, genom kompletterande lagstiftning, för att begränsa fundamentala politiska fri- och rättigheter i den ryska konstitutionen. I funktionella termer pekar studien på en tillbakagång i statlig styrelseförmåga. Denna tillbakagång omfattar huvuddelen av väsentliga och ömsesidigt beroende områden för styrelseförmåga såsom maktutövningens effektivitet; regulativ kvalitet; kontroll av korruption; rättsstatlighet; samt röst och ansvarsutkrävande. En positiv trend är skönjbar i termer av dels politisk stabilitet och frånvaro av våld dels ekonomisk utveckling. Sammantaget finner studien att den ryska konstitutionella och funktionella tillbakagången sammanfaller i tid i en övergripande nedgång från 2003-2004. Efter att ha avslutat en första byråkratisk fas för att uppnå politisk stablitet, går den suveräna demokratins politik nu in i en moderniseringens fas. Genom den så kallade Putinplanen, ska Ryssland återerövra sin position som en politisk och ekonomisk stormakt i världen. Moderniseringens mål ska uppnås genom expansiv ekonomisk politik för att stimulera medelklassens incitament samt få till stånd den strukturella utveckling som är nödvändig för långsiktig tillväxt. Rysk ekonomi ska bli mer dynamisk, diversifierad och uthållig. En nationellt sinnad elit ska aktivera landets potential - i termer av folk och resurser - samt utveckla civilsamhälle och lokalt självstyre för att åtgärda systembrister i stat och samhälle. Genom en politik av stabilitet och tillväxt söker eliten stödja sig på en vidgad samhällsbevarande medelklass som ett medel att upprätthålla den sociala och politiska ordningen. Genom att ge medelklassen tillfälle att berika sig, ska modernisering utan demokratisering i liberal bemärkelse uppnås. Den suveräna demokratins strategi utmanar det teoretiska argumentet att en växande medelklass leder till demokratisk utveckling. Genom att införa alternativa samrådsmekanismer till traditione
Abstract: Sovereign democracy is the ideological and political basis for elite consensus in current Russia. Sovereign democracy holds that sovereignty logically precedes democracy. Sovereignty - as state capacity or function - is regarded a precondition for democracy. In order for democracy to evolve, the constitutional order must be upheld. In accordance with the Russian constitution, the president is the guarantor of the constitutional order. It is the president's - or sovereign's - prerogative to decide on the rule of the exception, in his obligation to safeguard the constitutional order. Consequently, constitution and function of the political system are fundamental to Russian perceptions of democracy and democratisation. Accepting these postulations, the study departs from the concepts of constitutionalism and functionalism - viz. state capacity in terms of sovereignty - as fundamental prerequisites for democracy, and accordingly analyses the results of Russia's sovereign democracy policy. It illustrates how the rule of the exception has been applied, by complementary legislation, to limit the basic political rights and freedoms of the Russian constitution. In functional terms, the study indicates a decline in governance - i.e. state capacity. This decline comprises most vital and mutually dependent areas of governance such as government effectiveness; regulatory quality; control of corruption; rule of law; and voice and accountability. A positive trend is discernable in terms of, on the one hand, political stability and absence of violence and, on the other hand, economic development. In combination, the study finds that Russia's constitutional and functional decline coincides in time, forming a consistent downturn since 2003-2004. Having completed its initial bureaucratic stage in attaining political stability, the policy of sovereign democracy is now entering the phase of modernisation. By means of the so called Putin plan, Russia is to re-conquer its position as a political and economic great power in the world. The goal of modernisation is to be achieved by expansive economic policies to stimulate the economic incentives of the middle class and attain the structural development necessary for long-term growth. Russian economy is to become more dynamic, diversified and sustainable. A nationally-minded elite is to activate the potential of the country, in terms of people and resources, and develop civil society and local selfgovernment to redress system deficiencies in state and society. By a policy of stability and growth the elite seeks to rely on the expansion of a conservative middle class as a means to preserve the social and political order. By providing opportunity of wealth to the middle class, modernisation without democratisation in the liberal sense is to be achieved. The strategy of sovereign democracy thus challenges the theoretical argument that a growing middle class will lead to democratic development. By introduci