Några tekniska aspekter av ryska taktiska kärnvapen i Östersjöområdet

I rapporten används en metod för att värdera kärnvapenverkan i mål. Några frågeställningar med särskild betydelse för verkan i mål har studerats. Ett fokus är samspelet mellan verkansradie och träffnoggrannhet. Metoden illustreras med hjälp av de ryska taktiska robotsystemen Tochka och Iskander. Då detaljerade prestanda hos dessa system, liksom huruvida de verkligen är bestyckade med kärnvapen eller ej, inte finns officiellt publicerat från ryskt håll, sker detta på en schematisk nivå. Några typmål har valts ut för studien. Dessa är hårdgjord ledningscentral, robotfält, radaranläggning, flygförband, industrikomplex och hamn. Skaderadier mot denna typ av mål har beräknas för kärnladdningar i storleksområdet 0,3-300 kt. Monte Carlosimuleringar har även använts för att studera inverkan av olika träffnoggrannheter, samt för att studera ett mer komplex scenario där flera måltyper ingår parallellt. Några försvårande omständigheter, såsom rörlighet hos målen som ska bekämpas, har även studerats. En del av dessa svårigheter kan bemötas genom att använda målsökande robotar som bärare. Några begränsningar i vad som kan åstadkommas med sådana vapen presenteras också. En viktig slutsats är att Iskandersystemen, med sin bättre precision, generellt sett kan använda mindre laddningsstyrkor för att bekämpa typmålen effektivt jämfört med Tochka. Detta har betydelse för de måltyper där kärnvapen kan ha en särskilt viktig roll att spela, såsom mot hårdgjorda silos.