Studie av STANAG 4691-MARLIN på HF

MARLIN, Mobile Ad Hoc Relay Line of sight Networking, är en NATO-standard (STANAG4691) som möjliggör överföring av Internet Protocol (IP) data mellan radioapparater. Standarden som främst är avsedd för marin kommunikation, beskriver ett protokoll som automatiskt skapar ett Ad Hoc nätverk av en uppsättning radioapparater. Protokollet tillåter att IP-trafik automatiskt skickas vidare, av utvalda radioapparater som agerar relä, för att binda samman Ad Hoc nätverket över stora avstånd. I denna studie har MARLIN-protokollet studerats med bredbandig kortvåg (wideband HF) som transmissionsmedium. Utifrån två marina vinjetter har datatakt samt fördröjning beräknats. Resultaten visar att räckvidden för ett enskilt länkhopp HF markvåg överstiger 100 km och att det med ett fåtal hopp går att täcka en stor yta av exempelvis Östersjön. Effektiv datatakt reduceras dock på grund av flerhoppsfunktionen och reduktionen är kraftigare för trafikfall med multicast än motsvarande för unicast. Rymdvågen på HF bör undvikas för att erhålla så bra prestanda som möjligt. Blir avstånden mellan noderna i Ad Hoc nätverket tillräckligt litet så att VHF/UHF kommunikation blir möjligt bör VHF/UHF användas istället för HF för att erhålla en högre datatakt. I skärgårdsmiljö är detta inte självklart på grund av att kobbar och vegetation påverkar VHF/UHF mycket mer än vad som är fallet på HF. Därmed kommer vågutbredningen skapa olika förutsättningar för MARLIN i skärgårdsmiljö. MARLIN-protokollet innebär fördröjningar från en sekund till flera sekunder. Vidare är MARLIN ett fixfrekvenssystem där alla fartyg sänder hela tiden. Ur telekrigssynpunkt är det ett problem och det finns många tillfällen där taktik och uppträdande gör att systemet inte bör användas. Valet av parametrar hos MARLIN-protokollet är en faktor som starkt påverkar dess prestanda. Vidare studier av parameterval samt protokollets beteende i skärgårdsmiljö rekommenderas.