Saudiarabiens inre dynamik: regimen, oljan och folket

Landets styrande, släkten Al Saud, har sedan Saudiarabiens enande 1932 haft maktmonopol i landet och styr Saudiarabien likt ett storföretag. Ur ett Al Saudiskt perspektiv är det idag svårare att behålla makten då regimen har blivit mer ifrågasatt av landets medborgare. Idag är 70 % av Saudiarabiens befolkning under 30 år och trots landets enorma oljerikedomar är många i landet socialt låsta, fattiga och saknar arbete. För Al Saud har den största utmaningen kommit att bli hur regimen kan behålla makten, men samtidigt ge folket vad de vill ha. Man har tvingats att balansera mellan religiöst konservativa och reformprogressiva förändringar i landet för att vinna lojalitet och förtroende. Landet försöker också köpa sig till kontroll och erkännande via landets oljetillgångar genom att exempelvis finansiera välfärdsförmåner och stimulanspaket. Effekten av detta har blivit att regimens behov av olja har ökat, och trots försök till ekonomisk diversifiering är 80-90 % av landets intäkter fortfarande oljerelaterade. På sikt är det försvårande för de styrande då landet har en stigande inhemsk konsumtion av olja, samtidigt som den tillgängliga oljemängden minskar. För att kunna fortsätta att finansiera landets utveckling kommer Saudiarabien att behöva kompensera för den minskade oljeproduktionen genom att verka för ett högre oljepris. Konsekvensen av ett högre oljepris har blivit en internationell motreaktion, vilket har medfört att länder har börjat diversifiera sin energikonsumtion (exempelvis i form av förnyelsebara energialternativ, eller genom att producera olja som tidigare har setts som olönsam). Förändringen leder till att värdet på Saudiarabiens oljetillgångar minskar och att landet ytterligare förlorar kontrollen över sina finansiella möjligheter. Regimen riskerar att gå en bekymmersam tid till mötes om landet inte klarar av att skapa ekonomiska aktiviteter som kan bidra till fortsatt stöd för de styrande. De ekonomiska aktiviteterna måste kunna bekosta investeringar för den unga befolkningen, vars medvetenhet om landets nuvarande situation ökar.