Tools of Destabilization. Russian Soft Power and Non-Military Influence in the Baltic States.

Författare: Mike Winnerstig
Ort: Stockholm
Sidor: 146
Utgivningsår: 2014
Publiceringsdatum: 2014-12-16
Rapportnummer: FOI-R--3990--SE
Nyckelord: Ryssland, mjuk makt, icke-militär maktutövning, destabilisering, landsmannapolitiken, Baltikum, Estland, Lettland, Litauen, minoritetsfrågor
Keywords: Russia, soft power, non-military power, compatriots policy, Estonia, Latvia, Lithuania, destabilization, minority issues
Sammanfattning: Den pågående ryska aggressionen mot Ukraina har skapat betydande oro i de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. De är NATO-medlemmar och därmed skyddade av alliansens kollektiva försvarsförmåga, men också de minsta och i relation till Ryssland de geografiskt mest utsatta NATO-länderna. Detta har gjort att andra företeelser än traditionella militära hot börjat uppmärksammas i Baltikum. Särskilt gäller detta rysk s k mjuk makt ("soft power") och andra former av icke-militärt inflytande. Ofta syftar begreppet mjuk makt på den makt som ett land kan ha genom sin attraktionskraft. Den ryska definitionen av begreppet omfattar emellertid också möjligheten att utöva mjuk makt i syfte att vinna inflytande eller att bekämpa en annan aktör. Icke-militär maktutövning inom de ekonomiska och de energipolitiska områdena, är också sådana som uppmärksammats i de rysk-baltiska relationerna. Denna rapport studerar ryskt utövande av mjuk makt och andra icke-militära sätt att utöva inflytande i Baltikum under de senaste fem åren. En aktör som baserar sig på sådant inflytande kan agera offensivt utan att använda militära styrkor eller traditionell krigföring. Det är mycket svårt att använda traditionella militära instrument, inklusive medlemskap i militära allianser, som försvar mot detta. Rapportens slutsatser är att ett stort antal organisationer och andra aktörer - direkt eller indirekt styrda av den ryska statsledningen - sedan flera år implementerar en strategi mot Baltikum baserad på mjuk makt och icke-militär maktutövning. I detta ingår dels den ryska s k landsmanspolitiken ("compatriots policy") som omfattar stöd till alla rysktalande även utanför Rysslands gränser, dels en kampanj syftande till att underminera de baltiska staternas självförtroende som självständiga politiska entiteter, och dels en omfattande inblandning i baltiska inrikespolitiska angelägenheter. Detta förstärks av systematiska ryska försök - genom politiska, mediala och kulturella kanaler - att utmåla de baltiska staterna som "fascistiska", inte minst i relation till de ryska minoriteterna i Estland och Lettland. De senare utgör också målgruppen för mycket av de ryska försöken att utöva mjuk makt i Baltikum. I sin helhet kan den ryska strategin ses som ett sätt att medvetet destabilisera de baltiska staterna. Resultaten av de ryska ansträngningarna i Baltikum är hittills relativt begränsade. Majoriteten av de rysktalande i t ex Estland är numera estniska medborgare, och bara ett litet antal är "statslösa". I alla tre länderna växer det också fram en yngre generation som har ryska som modersmål men som i ökande grad identifierar sig som lojala medborgare i det baltiska land de bor i. I den meningen är de ryska försöken att utöva mjuk makt mot Baltikum ett misslyckande. På andra områden, t ex vad gäller energifrågor, har rysk icke-militär maktutövning varit mer framgångsrik men även här finns tecken på att de baltiska staterna börjar kunna hantera situationen.
Abstract: The ongoing Russian aggression against Ukraine has generated considerable concerns not least in the Baltic states of Estonia, Latvia and Lithuania. They are NATO members and thus protected by the collective defence capabilities of the alliance, but also the smallest and geographically most vulnerable members of the alliance. This has led to an increased interest in other issues than traditional military threats against the Baltic states, in particular Russian "soft power" and other means of non-military influence. In the original definition, soft power denoted the power of attraction, but the Russian reinterpretation of it also entails the possibility of wielding soft power against other actors, in order to gain influence or to engage in non-military warfare. In this, wielding non-military power in the economic and energy sectors has also been observed. This report analyses the Russian use of soft power and other non-military means of influence in the Baltic states during the last few years. To wield soft power might be a more effective tactic in a conflict than a traditional military attack - especially if the target is protected militarily through an alliance with bigger and more important actors. The results of the report indicate that a substantial number of organizations and other actors, directly or indirectly governed by the Russian federal government, are engaged in the implementation of a soft power strategy in the Baltic states. Central pieces of this strategy are a) the Russian Compatriots policy, that actively supports all Russian-speaking people outside of Russia proper, b) a campaign aimed at undermining the self-confidence of the Baltic states as independent political entities, and c) a substantial interference in the domestic political affairs of the Baltic states. All this is reinforced by systematic Russian attempts - through political, media and cultural outlets - to portray the Baltic states as "fascist", not least in terms of their treatment of their Russian minorities. The latter groups are also central targets of Russian soft power activities. As a whole, the Russian strategy can be considered as aiming at destabilizing the Baltic states. The results of the Russian actions are so far rather limited. For example, the majority of the Russian-speakers in Estonia are nowadays Estonian citizens, and a relatively small number are "stateless". In all three Baltic countries there are new younger generations today, with Russian as their mother tongue but increasingly identifying themselves as loyal citizens of their country of residence. In that sense, the Russian wielding of soft power against the Baltic states has been a failure. In other areas, such as the energy sector, Russian non-military power has been more successful, but there are signs indicating that the Baltic states are coming to grips with that situation as well.