Ukraine: A Defence Sector Reform Assessment

Denna rapport analyserar Ukrainas försvarssektor med syfte att identifiera reformbehov för att i sin tur kunna bidra till en långsiktig, behovsbaserad och lokalt ägd säkerhetssektorreform (SSR) och kapacitetsbyggnadsmål för externt stöd till reformåtgärder. Fem breda områden anses vara av central betydelse för utvecklingen av en försvarssektor som upprätthåller SSR-ideal, nämligen demokratisk kontroll över försvarssektorn, ansvarighet (accountability), mänskliga rättigheter, samhällelig representativitet, samt kapacitet och förvaltning. Det legala ramverk som etablerar demokratisk kontroll över Ukrainas militära styrkor är mer eller mindre på plats, men några potentiellt allvarliga problem återstår att lösa. Det allvarligaste problemet är att frivilligbataljonen DUK fortfarande är oberoende. Att det två frivilligbataljoner som blivit inkorporerade under Försvarsministeriet fortfarande är intakta är också problematiskt, eftersom det väcker frågor om huruvida dessa är mer under de jure än de facto demokratisk kontroll. Att den nuvarande försvarsministern är en militär och att Försvarsministeriet saknar en grupp av civila tjänstemän utan tidigare militär anknytning är andra faktorer som underminerar demokratisk kontroll av Ukrainas militära styrkor. Vad gäller ansvarighet, så utgör korruption inom försvarssektorn den kanske största reformutmaningen. Korruption kommer att fortsätta att vara ett stort problem i framtiden, trots relativt nya legala reformer, en ny antikorruptionsstrategi, etablerandet av två nya institutioner som fokuserar på att förebygga och undersöka korruption, och internationella partners stöd till antikorruption. Den ukrainska regeringen har fortfarande inte undersökt anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter av soldater i före detta frivilligbataljoner som stridit i öst. Positivt är dock att regeringen gett retroaktiv jurisdiktion till Internationella brottmålsdomstolen att hålla soldater till svars för brott mot mänskliga rättigheter. Eftersom det inte finns offentligt tillgänglig statistik över uppdelningen av den ukrainska försvarsmakten vad gäller social och etnisk tillhörighet och kön är det svårt att bedöma samhällelig representativitet inom denna. Det verkar dock finnas mycket begränsad politiskt vilja, i alla fall inom regeringen, vad gäller att implementera ett genderperspektiv inom försvarssektorn. Överlag exponerade annekteringen av Krim och den tidiga fasen av antiterroristoperationen i östra Ukraina den ukrainska försvarssektorns militära svaghet, inklusive omfattande brister inom logistik och militär sjukvård. Eftersom kapacitet och förvaltning är så centrala för militär effektivitet - något som är en prioritet för Ukraina p.g.a. den nuvarande säkerhetssituationen - har president Porosjenko drivit på kraftfullt för reformering inom dessa områden. Förutom nationella reforminitiativ som syftar till att omstrukturera de nuvarande systemen för logistik, inköp och militärmedicin, har Ukraina även fått betydande stöd genom Nato och bilaterala program vad gäller reformering av de kapacitets- och förvaltningsrelaterade områdena.