Litteraturstudie för mul- och klövsjuka

Mul- och klövsjuka (FMD) är en mycket smittsam virussjukdom bland nötkreatur, grisar, får och andra (~70) vilda klövbärande arter, t.ex. vildsvin. Den höga smittsamheten beror på ett flertal faktorer, t.ex. den koncentration av virus som infekterade djur utsöndrar och den dos som krävs för att infektera dessa. FMD-infektion hos djur orsakar en betydande nedgång i mjölkutbyte, en minskning av kött- och ullproduktion, abort hos dräktiga djur, dålig spermakvalitet i tjurar och ökad dödlighet bland kalvar. Sjukdomen orsakar enorma ekonomiska förluster när smittan inträffar i länder som normalt är sjukdomsfria. Dessutom för den med sig långvariga effekter i de länder där sjukdomen är endemisk på grund av minskad produktivitet och restriktioner i den internationella handeln med animaliska produkter. FMDV sprids ofta under förflyttning av smittade djur, förorenade animaliska produkter eller genom kontaminerat material såsom fordon, utrustning, stövlar, kläder eller andra objekt. Ytterligare en mekanism för spridning av FMDV är vinden. Detta sker mindre ofta eftersom det krävs särskilda klimat och epidemiologiska förutsättningar, men när det inträffar kan smitta ske både oväntat och dramatiskt. Kommersiellt tillgängliga vacciner är baserade på inaktiverat virus som odlas storskaligt, men flera experimentella studier har visat att det är svårt att uppnå ett bra skydd mot mul- och klövsjuka genom vaccinering. Ett scenario som illustrerar en introduktion av mul-och klövsjukevirus till Skåne, tillsammans med efterföljande händelser som skulle kunna inträffa i samband med detta har konstruerats. Scenariot beskriver en djurtransport mellan ett par gårdar i Turkiet. Fekalier som innehåller FMDV blir i samband med detta kvar i den dåligt sanerade transporten. Senare går lastbilen till Sverige och används vid djurtransport inom Skåne utan tillräcklig desinfektion, smitta uppkommer och sprids därefter mellan gårdar i Skåne. Spridningsvägar och följder beskrivs under den initiala delen av epizootin.