Det civila försvarets utgångspunkt i krisberedskapen. En övergripande analys av förutsättningar och utmaningar

Planeringen för det civila försvaret har återupptagits och inriktningen är att det civila försvaret ska bygga på krisberedskapen. I denna rapport studeras förutsättningarna för detta utifrån tre olika sätt att förstå vad det innebär att bygga det civila försvaret på krisberedskapen, nämligen i) att bygga på krisberedskapens materiella och personella resurser, ii) att bygga på krisberedskapens ansvarsförhållanden och roller samt iii) att utgå från krisberedskapens planeringsprocesser. Rapporten visar att det finns goda förutsättningar att i stor grad bygga det civila försvaret på krisberedskapen, men att den typ av hot som det civila försvaret ska möta gör att det inte kommer att vara tillräckligt. Bland annat kommer andra typer av resurser behövas för att möta krigstida hot, samtidigt som de resurser som är delar av krisberedskapen kommer att behövas i större omfattning än under fredstida kriser. En särskild aspekt kan vara den ökade svårigheter att utnyttja farleder och luftrum under krig och höjd beredskap, och de konsekvenser det kan få för försörjning av varor och resurser av vital betydelse för civilbefolkningen och samhällsviktiga funktioner, inklusive Försvarsmakten. Även personalförsörjningen har andra förutsättningar under krig än under fredstida kriser. Vissa utsatta positioner kan vara svårare att få personal till på grund av mer accentuerade risker under krig, samtidigt som möjligheterna att utnyttja pliktlagstiftning ger ökade möjligheter. Det kan finnas ännu större behov under krig än under fredstida kriser att snabbt kunna koordinera och samordna olika aktörer och skapa gemensamma lägesbilder. Planeringen för civilt försvar kompliceras av det ökade behovet av sekretess i planeringen. Utan förändrad resurstillgång finns också en risk att det civila försvaret och den fredstida krisberedskapen kommer att konkurrera om begränsade resurser.