Västlig militär förmåga. En analys av Nordeuropa 2017.

Författare: Krister Pallin
Ort: Stockholm
Sidor: 212
Utgivningsår: 2018
Publiceringsdatum: 2018-02-13
Rapportnummer: FOI-R--4563--SE
Nyckelord: säkerhets- och försvarspolitik, militärutgifter, militära styrkor, militär förmåga, operativt spel, Europa, Nordeuropa, EU, Nato, kollektivt försvar, Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Storbritannien, USA
Keywords: security and defence policy, military expenditures, military forces, military capability, war game, Europe, Northern Europe, EU, NATO, collective defence, Denmark, Norway, Finland, Estonia, Latvia, Lithuania, Poland, Germany, United Kingdom, USA
Sammanfattning: Det stora militära hotet mot västlig säkerhet i Europa utgörs av Ryssland. Det står klart genom ryska stormaktsintressen, återupprustning av landets väpnade styrkor och aggressivt uppträdande mot länder i dess närhet de senaste åren. Övriga europiska länder vidtar enskilt och gemensamt, inom bl.a. Nato och EU, en rad åtgärder för att stärka försvarsförmågan. Denna studie bidrar till en samlad bild av de militärstrategiska förhållandena i Nordeuropa, genom att analysera västländernas militära närvaro och förmåga i Sveriges närområde. En analys av västländernas säkerhets- och försvarspolitik och deras försvarsmakter gör det möjligt att dra slutsatser om kvantitet, kvalitet och tillgänglighet avseende militär förmåga. För att fördjupa bedömningarna av västlig militär förmåga i närområdet är det vidare nödvändigt att pröva den i olika situationer. I studien gjordes detta genom ett operativt spel som omfattade ett allvarligt hot mot de baltiska staterna. Ryska handlingsmöjligheter med utsikt till framgång finns i första hand om målen är begränsade och kan nås snabbt. Ett hastigt uppdykande hot är därför särskilt viktigt för väst att kunna mota och möta. I studien konstateras att den västliga förmågan i Sveriges närområde kommer att vara mycket begränsad de första dagarna och veckorna efter att motåtgärder börjar vidtas. Det gäller framförallt markstridskrafter, men även sjö- och luftstridskrafter. Inom en vecka bedöms västsidan ha 25-40 markstridsbataljoner, 25-35 ytstridsfartyg och 15-20 stridsflygdivisioner tillgängliga. Sannolikheten är dessutom hög för utfall i nedre delen av dessa intervall och stor variation i kvalitet mellan förbanden. Efterhand kommer Natos styrketillväxt att leda till ett övertag gentemot Ryssland, framförallt vad gäller förmåga till sjö- och luftstrid - däremot knappast när det gäller gemensam strid och, i närområdet, markstrid. Tillgången på manöverförband, men i ännu högre utsträckning lednings- och stödförband, kommer att vara gränssättande. Ofördelaktiga kvantitativa styrkeförhållanden för västsidan uppvägs vidare inte av högre kvalitet. Det är snarare Ryssland som för närvarande har ett övertag i förmåga vad gäller strid mot en kvalificerad motståndare. Omställningen till kollektivt försvar i västländerna har bara börjat. Riktningen är tydlig, men samtidigt präglas reformeringen av viss ambivalens och olika hastighet i länderna. Det finns dessutom andra hot, framförallt terrorism, och regionala säkerhetspolitiska intressen som konkurrerar om uppmärksamheten. Militärutgifterna har vänt uppåt i berörda länder, men utgifterna ökar markant endast i Norge, de baltiska länderna och Polen. Det samlade reformutrymmet är därmed begränsat. Samtliga länder har, från olika nivåer, ett stort behov av att utveckla sina militära förmågor för försvarsuppgiften. De förbättringar som behövs tar dessutom tid att genomföra även om det finns resurser... (se fortsättning i rapporten).
Abstract: The main military threat against western security in Europe is posed by Russia. This is clear given Russian great power interests, reform and rearmament of its armed forces, and aggressive behaviour towards neighbouring countries over the last years. Other European countries take measures in order to strengthen their defence capabilities and deter Russian attacks. This study contributes to a comprehensive picture of the military strategic situation in Northern Europe. It does so by analysing western military presence and capability in the Baltic region. An analysis of the security and defence policy of the western countries and their armed forces makes it possible to draw conclusions with respect to the quantity, quality and availability of military capability in the West. In order to further assess western military capability, it is necessary to test this capability in different situations. In this study it has been done by war-gaming a serious threat against Baltic states, i.e. Estonia, Latvia and Lithuania. Russian prospects for success with military action are primarily consistent with limited objectives which can be reached quickly. It is therefore particularly important for the West to be able to counter and handle a rapidly emerging threat. Western military capability in the Baltic region will be very limited the first few days and weeks after countermeasures have been initiated. This applies above all to ground forces, but also to maritime and air forces. Within a week the West may have 25-40 maneuver battalions, 25-35 surface combatants and 15-20 combat aircraft divisions available. In addition, lower outcomes are more probable than higher ones and the quality of the units will vary greatly. Growth of available NATO forces will gradually, after some weeks, lead to an advantage in capability over Russia, primarily with respect to sea and air combat. This is not true when it comes to joint or combined arms operations and, in the Baltic region, ground combat. Availability of combat units, and to an even greater degree of command and support units, will be a limiting factor. Furthermore, unfavourable force ratios for the West is not compensated for by better unit quality. On the contrary, at present Russia has an advantage with respect to high-end warfare. The conversion to collective defence has only begun in the West. The direction is clear, but at the same time reform is characterised by ambivalence and varying speed in the countries concerned. Other threats, in particular terrorism, and regional security interests are competing for attention and limited resources. Military expenditures have risen in most western European countries, but significant and consistent increases are confined to Norway, the Baltic states and Poland. As a consequence, the overall room for reform is limited... (see continuation in report).