Metoder för hantering av statiska interferensmiljöer

Fungerande radiokommunikationssystem är en förutsättning för att förband ska kunna lösa sina uppgifter. För att möta det ökade informationsbehovet ökar antalet radiosystem på moderna plattformar. Även med ett väl genomfört elmiljöarbete uppstår samexistensproblem, både för radiosystemen sinsemellan och med andra system som har betydelse för plattformens skydd, verkan och rörlighet. Två viktiga begränsningar som påverkar vilka åtgärder som är möjliga är minskande militärt frekvensutrymme och brist på bra antennplaceringar, vilket leder till att kompromisser måste göras. I takt med att allt fler radiosystem tillförs och fler tjänster ska samsas inom samma frekvensutrymme blir ett lyckat integrationsarbete allt mer kritiskt för att upprätthålla funktionssäkerheten. Ett tydligt exempel på detta är inverkan av utombandsegenskaper hos samlokaliserade frekvenshoppande nät. Mätmetoder för att verifiera funktionssäkerheten hos integrerade radiosystem är en viktig del i integrationsarbetet. Grunden till detta är ett väl utfört EMC-arbete, men det behövs även ytterligare mätmetoder för att kontrollera att samlokaliserade radiosystem inte påverkar varandra negativt eller påverkas av andra emittrar. Viktigt är att dessa mätningar upprepas och följs upp i samband med att ny materiel tillförs en plattform. Metoder för att behandla antennen som en systemkomponent presenteras i rapporten. Dessa metoder nyttjas för att bedöma hur antenners placering inverkar på funktionssäkerheten. Vidare beskrivs en statistisk metod för utvärdering av antennprestanda vid olika typer av frekvenshopp. På en militär plattform finns störkällor som ger upphov till impulsaktigt brus. För att uppskatta effekten av denna typ av brus på en digital radiomottagare behövs metoder som tar hänsyn till brusets karaktär. I rapporten presenteras metoder för att skatta mottagarprestanda i impulsaktigt brus, med och utan felrättande kodning, samt en metod för att identifiera dominerande störkällor. Systemintegration och samexistens är komplext och det finns ingen universallösning som löser alla problem. Rapporten visar att det finns många olika förbättringsåtgärder för att lösa olika delar av problemet, exempelvis metoder för sändare och mottagare, design och placering av antenner, samt kravställning och verifiering. Ingen av åtgärderna löser alla samexistensproblem, men alla åtgärder kan vara en del i helhetslösningen.