Västliga fjärrstridskrafter. En operationsanalytisk studie av kapaciteten för markmålsbekämpning vid krig i närområdet.

Vid ett krig mot Nato i östra Europa skulle Ryssland inledningsvis ha en betydande övervikt vad gäller lokalt tillgängliga markförband. En relevant fråga är därför i vilken mån de starka västliga fjärrstridskrafterna - främst flyg med precisionsvapen - skulle kunna tänkas väga upp det ryska övertaget på marken. Denna begränsade operationsanalytiska studie är ett första försök att nalkas frågan och genomförs i två steg. I det första steget förtecknas de fjärrstridskrafter som skulle kunna finnas tillgängliga i krig på västsidan i Europa, därefter fördelas dessa ut i en skisserad luftoperation med huvudsyfte att bekämpa angripande ryska markförband, men också att bekämpa det ryska luftförsvaret i Kaliningrads län. Kapaciteten i denna luftoperation uppgår till cirka 350 attackföretag per dygn över tiden, vilka ger en förmåga att leverera cirka tusen ton bomber eller 4500 styrda vapen per dygn. Det andra steget utgår från attackkapaciteten och värderar verkan mot luftförsvaret i Kaliningrad och mot de angripande markförbanden. Slutsatsen blir att luftförsvaret borde kunna nedkämpas genom mättnadsanfall. Vad gäller bekämpning av markförband tas hänsyn också till sannolikheten för att upptäcka och identifiera respektive träffa och slå ut målen. Men även under pessimistiska antaganden om dessa två variabler skulle cirka 700 fordon per dygn kunna förstöras.