Svenskarnas försvarsvilja

Inom ramen för civilt och psykologiskt försvar ska svensk försvarsvilja stärkas. Med tanke på det moderna totalförsvarets hotbilder och behov krävs en bredare förståelse av försvarsviljan än enbart den militära innebörden. I denna rapport studeras skillnader i försvarsvilja mellan olika grupper avseende tre slags försvarsviljor; personlig, allmän och understödjande försvarsvilja. Kvinnor, unga vuxna och de som inte har genomgått militär grundutbildning uppvisar något svagare, främst personlig, försvarsvilja. Detta avser inte bara stridande befattningar i händelse av krig utan även roller inom det civila försvaret. Även socioekonomiska faktorer förefaller ha viss betydelse för försvarsviljan. Åtgärder för att stärka försvarsviljan behöver föregås av analyser av vad vi ska ha försvarsviljan till. Att exempelvis åstadkomma ett brett folkförankrat totalförsvar respektive att säkerställa Försvarsmaktens framtida rekrytering, kräver sannolikt olika typer av åtgärder. En utmaning för informationsinriktade åtgärder är att det inte är okomplicerat att identifiera målgruppen för åtgärderna. De tydligaste noterade skillnaderna gäller den personliga försvarsviljan. Att skillnaderna för de allmänna och understödjande försvarsviljorna inte är lika stora leder till slutsatsen att åtgärder för att stärka dessa inte behöver målgruppsanpassas i samma utsträckning som för åtgärder för att stärka den personliga försvarsviljan. Försvarsviljan behöver mätas och förstås på ett mer nyanserat sätt på individ- och gruppnivå men också belysas på högre organisationsnivåer. Försvarsviljan behöver också förstås utifrån en modern och aktuell säkerhetspolitisk kontext och inte enbart i sammanhanget angrepp mot Sverige.