Unraveling the Myth of Cyberwar - Five Hypotheses on Cyberwarfare in the Russo-Ukrainian War (2014-2023)

Föreliggande rapport diskuterar varför Rysslands full-skaliga invasion av Ukraina inte har levt upp till mångas farhågor beträffande cyberkrigföring. I rapporten granskas fem huvudhypoteser som söker besvara denna fråga. En första hypotes föreslår att ursprungliga förväntningar på Rysslands förmåga inom offensiv cyberkrigföring kan ha varit överdrivna. Detta kan ha lett till vilseledande bedömningar av situationen. Den andra hypotesen framhåller att Ryssland inte har utnyttjat sin fulla potential inom offensiv cyberkrigföring. Detta väcker frågor om hur deras faktiska kapacitet för denna typ av operationer ser ut. Hypotes tre ifrågasätter idén att rysk cyberkrigföring är ineffektiv. Istället betonas den betydande skada som redan har åsamkats, även om det inte utgör bevis för en omfattande cyberkrigföring. Den fjärde hypotesen föreslår att Ukrainas robusta cyberförsvar kan ha avskräckt en mer omfattande cyberkrigföring. Slutligen framhålls i den femte hypotesen att det som kan observeras är i linje med vad som kunde förväntas. En stor del av den tidigare forskningen på området har i över ett decennium påpekat att teorier om storskaliga cyberkrig kan leda teoretiker och beslutsfattare fel. Rapporten understryker vidare vikten av att inte förhasta slutsatser kring någon enskild hypotes. Detta beror främst på att tillgängliga data ännu är ofullständiga. I rapporten betonas även vikten av att skilja mellan fientliga cyberoperationer under krigsförhållanden och de som sker inom en fientlig intrastatlig tävlan eftersom olika förmågor, juridiska och konceptuella ramverk är aktuella beroende på kontext. Slutligen konstaterar rapporten att även om nuvarande bevis tyder på frånvaron av omfattande destruktiv cyberkrigföring, är rysk cyberkrigföring fortfarande en kraft att räkna med, särskilt som en möjliggörare av informationspåverkan och som komplement till militära kinetiska operationer. Framtida lärdomar bör därför bygga på gedigen empirisk evidens för att utveckla effektiva motåtgärder som omfattar tekniska, organisatoriska, samhälleliga och politiska aspekter baserade på faktiska förhållanden snarare än orealistiska framtidsbilder. Spekulativt tänkande är dock viktigt för att utforska framtida scenarier, men kan inte utgöra grunden för förståelsen av cyberkrigföring. Särskilt bör Ukrainas cyberförsvar och cybersäkerhetsarbete vidare utforskas. Detta kan säkerställa en realistisk och stark respons på det ständigt föränderliga landskapet av cyberhot i krig som i tider av ofred.