Folkrättslig granskning av vapenprojekt - Tolkning av artikel 36 i tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonventioner

I denna rapport beskrivs staters skyldighet att avgöra folkrättsenligheten av nya vapen, stridsmedel och stridsmetoder i artikel 36 i tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonventioner. Rätten för stater att använda vapen, stridsmedel och stridsmetoder i väpnad konflikt är inte obegränsad. I väpnad konflikt innehåller folkrätten - framför allt den internationella humanitära rätten - begränsningar av hur vapen, stridsmedel och stridsmetoder får användas. För att säkerställa att dessa begränsningar kan efterlevas innehåller artikel 36 en skyldighet för stater att innan nya vapen, stridsmedel och stridsmetoder tas i bruk avgöra folkrättsenligheten av deras användning. I den förevarande rapporten tolkas innebörden och räckvidden av de ord och uttryck som återfinns i artikel 36. I rapporten förklaras således vad som är föremål för ett artikel 36-avgörande, det vill säga vad som utgör nya vapen, stridsmedel och stridsmetoder i den mening som avses i artikel 36. Vidare utreds vilka åtgärder som föranleder krav på ett artikel 36-avgörande, närmare bestämt vad som avses med uttrycken studium, utveckling anskaffning respektive val. Avslutningsvis klargörs vilka krav som ställs på själva avgörandet - bland annat när avgörandet måste ske och vilken folkrätt som måste beaktas i avgörandet. I rapportens sista kapitel ges en sammanfattning av de rekommenderade tolkningarna samt förslag på vidare forskning.