Denna rapport ger en metod för teknisk bedömning av farlighet i händelser relaterade till explosiv vara. Den metod som beskrivs syftar till att kunna ta fram underlag till domstol för idag vanligt förekommande ärenden. Den nationella problembilden avseende användningen av explosiv vara i kriminella miljöer är stor. Enligt statistik1 från Nationellt bombdatacenter har Sverige under åren 2019-2023 drabbats av ca 100 sprängningar per år. Därtill har Polismyndigheten under samma period hanterat ytterligare några hundratals ärenden per år där explosiv vara eller komponenter för detta syfte förekommer. Några av behoven för att uppnå lagföring i dessa ärenden är att - påvisa vilken fara för liv och hälsa samt egendom ("farlighet") som förelegat, både vid fynd av explosiva anordningar och efter en detonation - beskriva konstruktion och associerade faror för explosiva anordningar - utifrån brottsplats, efter en detonation, kunna indikera eller avgöra vilken typ och storlek av anordning som använts. Att möta behoven ställer särskilda krav på metoder och förmåga och hanteras idag delvis av andra än polisens kriminaltekniker och forensiker, bland annat av FOI. Med bakgrund av detta har Nationellt forensiskt centrum (NFC), Polismyndigheten, gett FOI i uppdrag att utveckla en metod som möjliggör att NFC själva i högre utsträckning kan göra bedömningar för att möta behoven ovan. Inom uppdraget har tidigare en detaljupplöst behovsinventering sammanställts2 vilken delvis utgjort inriktning av föreliggande arbete. I föreliggande rapport presenteras en metod tillsammans med underlag och de modeller som krävs för att möta ovan angivna behov, bland annat för att ge en sammantagen teknisk bedömning avseende farlighet. Sammanställningen är en första utgåva. Revidering och vidareutveckling kan komma att behöva ske för att följa hotutvecklingen och möta nya behov. Metoden presenteras i fyra steg: 1. Allmänt om explosiva anordningar - övergripande information om en anordning, explosiv vara eller omständighet som anses vara av särskild relevans vid farlighetsbedömningar. 2. Bedömningsstöd - handledning för att utföra bedömningar, inklusive vilka analyser som ska inkluderas för att bedöma farlighet för explosiva anordningar kopplat till tillverkning, förvaring, transport, utplacering samt efter fullbordad sprängning (post-blast). 3. Verkanseffekter - information om de effekter som uppstår i samband med en explosion och som kan orsaka skada. 4. Skademodeller - hur känsliga olika objekt (till exempel människor) är för de verkanseffekter som uppstår och vilka skador de kan resultera i. Metoden riktar sig till de med särskilda förkunskaper (t.ex. är forensiker) och med särskild förståelse för eller utbildning i hur denna typ av analyser ska göras samt har erforderlig förståelse för de fenomen som uppstår.