Användningen av obemannade farkoster har transformerat operationsmiljön i Ukraina och det är av stor vikt att förstå både den tekniska utvecklingen och hur obemannade farkoster används operativt inom markstriden. Den ukrainska militären har visat att det är möjligt att nå betydande asymmetriska fördelar även med tekniska system som har stora begränsningar, genom att skapa en god förståelse för teknikens begränsningar och därefter anpassa metod och taktik utifrån dessa begränsningar. Utvecklingscykeln från design och utveckling till operativ användning av exempelvis ukrainska stridstekniska UAV:er (eng. Unmanned Aerial Vehicle) är extremt snabb. Ukraina har som mål att för farliga uppgifter ersätta soldaterna med obemannade farkoster som leds av operatörer som befinner sig i skyddade ställningar. Det transparenta stridsfältet, där UAV:er utgör en central del, ger en tidigare oöverträffad förmåga att hitta och bekämpa fientliga mål. På det transparenta stridsfältet utgör även uppgifter som logistik och sjuktransporter högriskuppdrag. Graden av transparens (opacitet) påverkas dock av ett flertal faktorer - såsom väder- och ljusförhållanden samt telekrigsinsatser - och betydelsen av att anpassa de egna operationerna efter dessa förhållanden ökar i betydelse. UAV:er används i massiv skala, framförallt för spaning, målinmätning, bekämpning och verkansbedömning. Obemannade markfarkoster (eng. Unmanned Ground Vehicle, UGV) har hittills använts i begränsad omfattning, framförallt på grund av att de inte har bedömts vara tillräckligt pålitliga. Ukraina avser dock att under 2025 anskaffa 15 000 UGV:er och användningen ökar nu snabbt.