I denna rapport utreds det rättsliga ramverket som är tillämpligt på åklagares och domares förhållande till en ockupationsmakt. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas, och därmed inte heller att hela eller delar av svenskt territorium kan ockuperas. En av de många frågor som uppstår givet ett sådant scenario rör det rättsliga ramverk som är tillämpligt på upprätthållandet av samhällets kärnfunktioner. Internationell humanitär rätt förutsätter att det lokala rättssystemet ska fortsätta verka under ockupation, men gör gällande att det är ockupationsmakten, snarare än territorialstaten, som är ansvarig för den allmänna ordningen och det offentliga livet på det ockuperade området. Svenska åklagare och domare måste under sådana omständigheter förhålla sig både till territorialstaten och ockupationsmakten. Åklagare och domare är skyddade personer enligt den internationella humanitära rätten, men deras status som offentliga tjänstepersoner skyddas också. Ockupationsmakten har befogenhet att ålägga skyddade personer att arbeta, vilket måste balanseras mot offentliga tjänstepersoners specifika skydd. För svenskt vidkommande adresserar inte svensk lag uttryckligen åklagares och domares förhållande till en ockupationsmakt. Offentliga organs handlande på ockuperat område regleras i grundlag, och i beredskapslagstiftning regleras myndigheters respektive enskilda personers roll och uppdrag för svenskt totalförsvar och beredskap. Det är inte tydligt om och hur svensk lag bör tillämpas på eller är relevant för situationer av ockupation. I rapporten analyseras denna rättsliga komplexitet och tolkningsutrymme, samt vilka utmaningar som kan uppstå.