Mot bakgrund av ett försämrat säkerhetsläge och ett alltmer digitaliserat samhälle visar studien att fysisk post fortsatt är en kritisk del av totalförsvaret. Särskilt för rättssäkerhet, myndighetsutövning, samhällsinformation, medicinska flöden och försörjning av reservdelar. Samtidigt konstateras i studien att samhällsviktiga aktörer generellt saknar en samlad kunskap om verksamhetens övergripande behov av fysiska postförsändelser i fredstid, vilket försvårar arbetet med prioriteringar inför höjd beredskap och ytterst krig. Genom intervjuer, workshoppar och en fallstudie av Ukraina identifieras utvecklingsmöjligheter. Resultaten visar att postoperatörer i krig kan få en utökad roll, exempelvis inom humanitära leveranser, läkemedelsdistribution och finansiella tjänster. Studien pekar också på behovet av tydligare mandat, bättre samverkan mellan aktörer och ett nationellt prioriteringsramverk för postflöden under kris. Sammantaget framstår posttjänsterna som en strategisk, men idag otillräckligt systematiserad, resurs i Sveriges totalförsvar.