Rapporten analyserar de samhällsekonomiska konsekvenserna av ett scenario där staten inte kan genomföra utbetalningar till hushåll, vare sig i form av statliga ersättningar eller statliga löner. Utgångspunkten är ett totalförsvarsperspektiv där statens betalningsförmåga betraktas som en samhällsviktig funktion. Analysen har en explorativ ansats och ett systemperspektiv, där effekter följs från omedelbara likviditetsstörningar i hushåll till bredare konsekvenser i samhällsekonomin. Resultaten visar att statliga ersättningar utgör en central del av många hushålls inkomster och fungerar som en stabiliserande faktor i ekonomin. Ett avbrott får därför snabba effekter: likviditetsbrist uppstår inom dagar, konsumtionen minskar och trycket på kommunernas försörjningsansvar ökar. Simuleringar indikerar att antalet personer som lever i hushåll med låg inkomststandard - ett mått som ofta används för att beskriva ekonomisk utsatthet och som avser hushåll vars disponibla inkomster understiger skäliga levnadskostnader - snabbt kan öka från knappt 500 000 till över 2,5 miljoner personer. Uteblivna statliga löner får initialt mer begränsade effekter på hushållsnivå, men riskerar vid längre avbrott att påverka statens funktionsförmåga och kompetensförsörjning. Analysen visar sammantaget att statens utbetalningsförmåga är en grundläggande förutsättning för ekonomisk stabilitet, samhällsfunktion och totalförsvarets motståndskraft.