Förändrad amerikansk närvaro i Europa? Ett säkerhetspolitiskt perspektiv på förändrad traditionell amerikansk militär närvaro

USA:s fortsatta engagemang för Europa har ifrågasatts på grund av policyn att ombalansera till Asien och Stilla havsregionen, tillbakadragandet av tunga förband från Europa, och aviserade nedskärningar i försvarsbudgeten. Dessa händelser är inte nödvändigtvis sammankopplade. Tillsammans påverkar de emellertid förutsättningarna för landets fortsatta närvaro i Europa. De bakomliggande orsakerna till flera av de ovanstående processerna pekar mot att amerikanskt engagemang för transatlantiska relationer inte kan avgränsas till försvarsrelationer. Den ekonomiska krisen kan visa sig vara en lika viktig brytpunkt för amerikanskt militärt engagemang för Europa som slutet på det kalla kriget. Det kan ta tid för följderna av beslut om strategisk återhämtning och besparingar inom försvaret att värka ut. Därför beaktar studien utvecklingen dels på kort sikt, ett drygt år, och dels på medellång sikt, tre till fem år. Tidsperspektiven underlättar för en säkerhetspolitisk analys av hur amerikanskt militärt engagemang i Europa kan komma att utvecklas. Studien analyserar hur amerikansk militär närvaro i Europa påverkas av målkonflikten mellan USA:s strategiska målsättningar och minskade resurser. Exempelvis belyser studien vad resonemangen bakom ombalanseringens innebär om de tillämpas på transatlantiska relationer. Dessutom analyseras hur amerikanskt egenintresse vidmakthåller landets engagemang i Nato och hur inriktningsdokument - som QDR 2014 - alltmer präglas av ekonomiska utmaningar. Studien belyser även planerna för rotationer av markstridsförband till Europa. Den visar även hur amerikanska målsättningar, inriktningar och planer kan drabbas av försvarsekonomiska nedskärningar och hur detta kan påverka närvaron i Europa.