Framtidstrender för luftvärnssystem

Hotbilden för luftvärnssystem diversifieras. Hoten spänner från många små enheter, t.ex. UAV och styrda granater, till hypersoniska kryssningsmissiler och semi-ballistiska robotsystem med aerodynamisk manöverförmåga. En ökad globalisering medför snabbare spridning och omsättning av både kunskap och möjligheter. Hotsystem kan baseras i större utsträckning på allmänt tillgängliga komponenter. Traditionella komplexa plattformscentrerade luftvärnssystem kan komma att spela en minskad roll i framtiden på grund av höga kostnader och lång utvecklingstid som resulterar i ett fåtal dyra system. En viktig trend är nätverksbaserade, distribuerade och modulära integrerade LV-system som kan möta olika typer av hot. Det möjliggör ett mer optimalt utnyttjande av den information som i princip "finns" i systemet. Detta ger ökad robusthet och kostnadseffektivitet men kräver utveckling av arkitekturer, gränssnitt och systemintegrationsmetoder. Plattformar görs mobila, rörligheten ökar med eldledning och vapen på samma plattform. Systemen kommer att automatiseras i högre grad för att korta reaktionstiderna och ge högre eldgivningstakt. Teknikutvecklingen kan komma att möjliggöra rälskanoner, HPM och högeffektlaser. Vissa hävdar att genombrott är nära, andra betonar allvarliga kvarstående tekniska problem. Informationen är delvis otillförlitlig och svårbedömd. Tänkta tillämpningar har ändrats från "domedagsvapen" till korträckviddigt komplement till traditionella vapensystem. Israel och USA resonerar tydligt i termer av integrerade luftförsvarssystem med laser, HPM, rälskanoner, C-RAM, SAM och antiballistiska robotar ordnade i "lager". Utvecklingen går fort framåt. Inte bara den tekniska, utan stora förändringar sker även politiskt och ekonomisk, vilket gör att trender och utvecklingsspår är svåra att förutsäga på längre sikt.