Effektiv materielförsörjning - Nordiska länders strategi, organisation och försvarsindustri

Denna rapport syftar till att kartlägga likheter och skillnader inom materielförsörjningsområdet beträffande strategier, organisationer och försvarsindustrier i Sverige, Finland, Norge och Danmark samt medvetandegöra dessa för beslutsfattare och andra relevanta aktörer. Studien syftar också till att belysa vilka konsekvenser dessa likheter och skillnader kan få för framtida samarbetsmöjligheter länderna emellan. Ländernas materielförsörjningsstrategier uppvisar såväl skillnader som likheter. Sverige har identifierat två väsentliga säkerhetsintressen medan Finland lägger stor vikt vid försörjningsberedskap och förmågan att underhålla sina system. Norge, men framförallt Danmark, lägger stor vikt vid interoperabilitet med NATO. Bland samtliga länder är militär förmåga den överordnade prioriteringen. Men detta innebär att förmågekrav måste vara lika för att gemensamma anskaffningar ska bli lyckade. Samtliga länder eftersträvar också kostnadseffektvitet, vilket kan skapa förutsättningar för samarbete. Men samtidigt kan vissa länders anskaffning av befintlig eller begagnad materiel begränsa samarbetsmöjligheter kring nyutvecklade och obeprövade system. Ländernas organisationsstrukturer är relativt lika, men vissa skillnader finns fortfarande. Befogenheter och beslutsgränser gällande belopp skiljer sig åt mellan länderna, vilket är viktiga att ta hänsyn till vid samarbete. Även praktiska problem som skillnader i budget- och livscykler kan utgöra utmaningar vid gemensam anskaffning. De nordiska ländernas försvarsindustrier skiljer sig åt i termer av storlek, fokus och vilka typer av system de producerar. Dessa skillnader innebär att det finns lite konkurrens mellan länderna, vilket kan underlätta materielsamarbeten. Samtidigt innebär detta att möjligheter till produktionssamverkan och kostnadsdelning kan vara begränsade. Bristande förståelse för ländernas likheter och skillnader kan leda till genomtänkta samarbeten som i sin tur kan få negativa konsekvenser för militär förmåga, kostnader och ledtider. En ökad förståelse kan däremot tjäna till att förbättra förutsättningarna för och resultaten av samarbeten inom materielförsörjningen mellan nordiska länder.