Biometriska metoder för teknisk bevakning

Rapporten beskriver vilka biometriska metoder som kan vara användbara för teknisk bevakning i Försvarsmakten. Biometriska metoder utgår från mänskliga individers biologiska eller beteendebaserade kännetecken (exempelvis fingeravtryck eller gångstil) för att automatiskt känna igen individerna. Teknisk bevakning utgörs av teknik som används för övervakning och skydd i syfte att kontrollera egen personal och upptäcka antagonister. Vilka biometriska metoder som är användbara för Försvarsmakten utvärderades på två olika sätt. Den ena utvärderingen baserades på olika källors beskrivningar av de biometriska metoderna och hur väl metoderna fungerar teoretiskt eller i generella praktiska situationer (labbmiljöer). Källornas sätt att studera problemet varierar. Framförallt beaktar få av dem användningsmiljön, de igenkändas personliga integritet eller den biometriska metodens motståndskraft mot angrepp såsom imitering. Den andra utvärderingen bedömde hur väl metoderna fungerade i olika användningsfall som är representativa för Försvarsmakten och dess behov av teknisk bevakning. Det visade sig att de bästa och mest relevanta metoderna är igenkänning baserat på iris, fingeravtryck, ansikte respektive öron. Även dessa utvärderingar är dock gjorda på en ganska övergripande nivå. För specifika situationer och produkter behöver Försvarsmakten utvärdera ytterligare, inte minst för att jämföra med icke-biometriska alternativ. Det finns också rena forskningsmässiga utmaningar, exempelvis med att ta fram säkrare biometriska metoder där individer inte kan imiteras utifrån läckta databaser över biometriska data.