I rapporten diskuteras det svenska genomförandet av förpliktelsen i artikel 36 i tilläggsprotokoll I till 1949 års Genèvekonventioner. Artikel 36 lämnar stort handlingsutrymme för stater att utforma en ändamålsenlig granskningsprocess utifrån sina nationella förutsättningar. Sverige har genomfört förpliktelserna som följer av artikel 36, bland annat med hjälp av en förordning som inrättar en självständig myndighet för granskning och avgörande, den så kallade Vapenprojektdelegationen. Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och andra myndigheter ska anmäla varje projekt som avser studium, utveckling, nyanskaffning eller modifiering av vapen eller stridsmetoder till delegationen för granskning. Samtidig har anmälningspliktiga myndigheter skyldigheter som följer direkt av artikel 36. De ska agera både på grundval av nationell rätt och folkrätt. Analysen av artikel 36 och granskningsförordningen visar att myndigheterna, både genom anmälan, egen juridisk bedömning och genom sitt faktiska agerande ska tillse att förpliktelserna enligt artikel 36 och granskningsförordningen uppfylls. Konkret innebär det att en anmälningspliktig myndighet ska tillställa delegationen ett underlag som tillåter att avgörande av folkrättsenlighet kan ske med tillräcklig grad av säkerhet. För att göra det måste myndigheterna själva göra både juridiska, tekniska och andra praktiska bedömningar av vad som är ett tillräckligt och relevant underlag. Anmälan till delegationen ska göras snarast, det vill säga så snart underlaget bedöms vara tillräckligt.